Om utställningen "Friendship VI" på Upplands Väsbys Konsthall Det är med Stor Sorg i mitt hjärta jag härmed är tvungen att meddela att jag p.g.a. Konstnärliga och i förlängningen känslomässiga skäl plockat ner min video-installation "Initiation" och de två bilderna på tema "Shri Yantras" som jag producerat till utställningen "Friendship VI" på Väsby Konsthall. Jag vill dock gärna berätta lite om arbetet och tankarna bakom tillblivelsen och om mina intentioner bakom verken--men också lite om varför jag inte kunde ha kvar mina bilder på utställningnen efter vernissagfesten. Bilderna och filmen var avsedda att visas tillsammans, och har producerats med mycket Kärlek och Goda Intentioner-- Eftersom mina konstnärliga intentioner inte alls fungerade med den hängning man valde att göra på Väsby Konsthall denna gång--och detta val sårade mig så djupt så kan jag inte som konstnär visa konsten på detta sätt och stå för hur det ser ut--det skapade en så total splittring i min konstnärliga tanke och intention inför vad jag ville ge till Väsby Konsthalls publik--d.v.s. min konstnärliga enhetstanke gick inte fram--och jag stod inte ut med detta--jag blev aldeles förtvivlad! Installationen bestod dels av 2 "Shri Yantras"--som var speciellt framtagna just till Lite om Yantra och valet av bild till Fiendship VI Bildserien "Shri Yantra" är inspirerad av en tvåtusenårig form från Indien och mycket hyllad i den Tantrisk Tradition-- Jag ville i sanning skänka en riktig Lyckoamulett till Friendship VI--för jag vet att bara genom att se denna form inträffar positiva saker. Och jag ville göra detta i samband med Ljud och musik---det är så jag har arbetat den senaste 15 åren--när man lyssnar på ljud händer något i hjärnan--man ändrar hjärnfrekvens och har lättare att ta till sig konstnärlig skönhet--samtidigt slänger man ut lidande. Jag har sedan många år experimenterat med oika medvetenhettillstånd--och man kan använda alfa-vågor för att må bra och få en djupare konstnärlig upplevelse. Jag var också väldigt lycklig för jag hade fått kontakt med en fantastik Tonsättare och Musiker--så det var x-ra roligt att producera filmen till utställningnen. För ett par veckor sedan deltog jag på en mässa som heter Harmoni-Expo--och dä rvisade ett antal mindre Shri Yantras--intressant nog kom många mediala människor fram och uttalade sig Väldigt Positvt om denna bild. En annan kille fick ett litet yantra i sin hand--likadana som de amuletter jag gav bort på Vernissagen--och så började han skaka i hela kroppen--Jag såg det själv---"Oj", sa han, "det här var en stark bild! Detta har hänt mig en gång tidigre i livet...." Bilden är mycket medvetet skapad för att ge nutidsmänniskan en tillflyktort om Bilderna utgjorde en del av en planerad installation--där även filmen "Initieringen" ingick. Läs gärna mer om stupan på http://www.ktg.nu/stupan.htm Mina Goda Intentioner och Tanken bakom Installationen gick tyvärr inte att fullfölja denna gång-- mina Shri Yantras fick inte hänga bredvis min film trots att det fanns plats på väggen--som istället skulle vara tom.....mina "Shri-Yantra"-bilder skulle absolut enligtkonsthallschefen hänga en trappa ner i en korridor bredvid en bild där en kvinna var omgiven av stora råttor som klättrade överallt på henne--när jag frågade varför mina tempelbilder skulle hänga där--istället för bredvid min film som jag hade tänkt--och vilken planering som fanns så fick jag till svar att kvinnan hade dött i canser--och det betydde tydligen något viktigt för konsthallschefen. Varför han berättade detta förstod jag inte heller--det gjorde inte min känsla lättare att bära--den blev snarare betydligt värre! För mig kändes det helt förfärligt och oförståerligtatt mina bilder skulle hängas bredvid en bild på en kvinna som hade råttor överallt och som precis hade dött i canser istället för att få hänga tillsammans med min video--som jag hade tänkt och planerat som en enhet--dessutom var väggen uppe hos mig tom--i korridoren en trappa ner kunde jag inte se en enda bild som hade någon slags släktskap eller knytpunkt med mina Yantra-bilder....det kändes väldigt rörigt och gjorde mig lite sjösjuk vid första anblick. Jag hade dock mest svårt för att vara tvungen att hänga mina bilden nära bilden med stora råttor!!! Jag blev följaktligen så olycklig så jag nästan blev nästan sjuk när jag levererade utrustning till video-installationen och såg hur man hängt mina bilder. Anmärkningsvärt nog medan jag var där och installerade videoutrustning en trappa upp kom flera av Kvinnorna som jobbade på Konsthallen och berättade att flera av dom hade föreslagit konsthallschefen att min video och bilderna skulle hänga bredvid varandra--som för oss alla var det Vackraste och mest Logiska i sammanhanget--nu skulle istället väggen vara tom bredvid filmen-istället för att två bilder som hade varit väldigt vackra där hade fått hängt på ett sätt dom var tänkta att hänga--i samband med filmen--Jag kände mig bara olycklig och splittrad av att ha mina verk på två våningar. Stämmningen var mycket aggresiv från Konsthallschefen--och jag har aldrig känt mig så aggresivt bemött--när man som överenskommet och i roll av konstnär kommit för att leverera dyrbar sponsoringutrustning samt en film som tagit oändligt många timmars hårt arbete för att göra--till en utställning som man blivit inbjuden till--och tagit till sig att arbeta med på så djupa plan--och som dessutom flaggade under namnet "Friendship". Jag hade sån ångest när jag gick ut ur konsthallen--vankade ångestfullt fram och tillbaks nere på parkeringen--jag ville bara ta ner mina bilder och ta med dom hem--det fanns ingen glädje kvar inför utställningen--då kom konsthallschefen--med kollega-ut genom dörren --på väg att hänga nästa utställning--och jag sa då till honom att jag Absolut inte ville att mina bilder skulle hänga bredvid bilden som föreställde en kvinna med råttor runt omkring sig-jag ville hellre ta hem mina bilder-Han sa att Konsthallen nu var stängd och han LOVADE att åtminstone flytta den bilden till Vernissagen. Vilken inte hade skett när jag kom till konsthallen till Venissagen--dagen efter. Ni som läser detta Tänk själv hur en sådan sak skulle kännas!!! Jag förstår inte varför man gör ett sådant löfte--när man inte tänker fullföja det--och när man dessutom ser att en konstnär tar så enormt illa vid sig av en viss hängning--att hon inte ens vill att hennes konst ska vara med på utställningen--trots att hon gjort så stora ansträngningar för att ge Positiv konst till Konsthallen! Det var konstigt--för när jag när vid 2-snåret åkte ut till Väsby Konsthall--så var det med stor Glädje och Förväntan--jag såg fram emot att installera filmen--jag såg fram emot Vernissaget--Jag såg fram emot Festen nästa dag--Jag såg fram emot att träffa publik och kolleger.....när jag åkte därifrån på kvällen hade jag migrän, hade svår ångest, ville inte ens att mina bilder skulle hänga i Konsthallen...Jag var arg och Ledsen kände mig kränkt både i mitt konstnärsskap--men även som människa...Resten av kvällen var förfärlig--Jag skrek åt någon på telefon...etc etc. Jag ville inte ens åka på Vernissaget nästa dag...Jag åkte dit sent och på dåligt humör--När jag pratade med Publiken i Konsthallen fick jag förklara för alla som jag pratade med hur olycklig jag var över hängningen--och mina intentioner var något helt annat än det som visades--istället för att vara Glad och Stolt över resultatet av allt det arbetet jag lagt ner för att ge en Konstruktiv Kärleksfull Livsbejakande Konstupplevelse till publiken på Väsby Konsthall! Jag måste dock än en gång nämna nämna att några Kvinnor bland Konsthalen Vänner--var väldigt Gulliga, Förstående och Vänliga när jag var där ute-både när jag kom på fredag eftermiddag och på Vernissagen-Flera kom fram och sa att man hade föreslagit konsthallschefen att min konst skulle hänga tillsammans med min film--som den konstnärliga tanken var från min sida---och som det också hade stått stora lappar om på mina konstverk--en annan annan kvinna kom och sa att hon tyckte tavlan med råttor var hemsk--så skakakde hon på sig med hela kroppen--och det var precis så jag kände också--att bilden gav mig "the creeps"-efterom jag inte hade någon relation till den cansersjuka kvinnan- jag var mycket Tacksam över att dessa Kvinnorsom kändes så Delaktiga och Närvaranade--och delade min Sorg och åsikt om hängningen och den konstnärliga presentationen av mina verk--men ingen vågade överhuvudtaget ifrågasätta konshallschefens åsikte--alla verkade livräddar. Dedikation: När jag nu tänker tillbaks på det som hände på Lördagen--då jag tog ett val att ta med mig mina tavlor hem...när jag åkte hem från Vernissagen...så tycker jag att det borde finnas någon slags konstnärlig intigritet---d.v.s. om man har planerat ett verk som hör ihop--och blir placerad med konst som man finner totalt frånstötande--ska man då tvingas utstå detta--Varför finns det inte utrymme för en dialog om sådana viktiga saker--och en förståelse och en respekt för konstnärens intentioner...åtminstone ett ärligt försök till en konstruktiv lösning på en sådan situation--det behöver inte ta lång tid..med en vänlig attityd och samarbete kan man komma hur långt som helst.... En gång tidigare i mitt liv har jag protesterat mot hängningen av en utställning--det skedder på Gamla Riksarkivet under Kulturhuvudstadåret-- när arrangörerna ställde en skulptur av en vampyr i naturlig människostorlek utanför ingången till min videoinstallation om Tibetanska tempelkonst---då jag dessutom visste att tibetanska munkar skulle kommaför att besöka min del av utställningen. Jag Vägrade att ha detta verk utanför min dörr--men jag fick både arrangörernas aggresioner över mig--samt den konstnären som tillverkat vampyr-verket. Det var naturligtvis väldigt otrevligt ! Men....verket flyttades--och jag kunde med Värdighhet ta emot Ambassadören för Tibetanska |