Om utställningen "Friendship VI" på Upplands Väsbys Konsthall

Det är med Stor Sorg i mitt hjärta jag härmed är tvungen att meddela att jag p.g.a. Konstnärliga och i förlängningen känslomässiga skäl plockat ner min video-installation "Initiation" och de två bilderna på tema "Shri Yantras" som jag producerat till utställningen "Friendship VI" på Väsby Konsthall.

Jag vill dock gärna berätta lite om arbetet och tankarna bakom tillblivelsen och om mina intentioner bakom verken--men också lite om varför jag inte kunde ha kvar mina bilder på utställningnen efter vernissagfesten. Bilderna och filmen var avsedda att visas tillsammans, och har producerats med mycket Kärlek och Goda Intentioner--
med tanke på att Ge någonting Positivt till utställningen "Frienship VI" och publiken på Väsby Konsthall.
För ett år sedan hade jag en stor separatutställning "Swedish Tantra"--som jag var mycket glad över att kunna producera och visa på Konsthallen. I om med denna utställning så vet man också mer om mina konstnärliga intentioner--d.v.s. att göra Positiv Konst med en andlighet liktad åt det asiatiska hållet--och att jag arbetar med videokonst och bild i en tät dialog.

Eftersom mina konstnärliga intentioner inte alls fungerade med den hängning man valde att göra på Väsby Konsthall denna gång--och detta val sårade mig så djupt så kan jag inte som konstnär visa konsten på detta sätt och stå för hur det ser ut--det skapade en så total splittring i min konstnärliga tanke och intention inför vad jag ville ge till Väsby Konsthalls publik--d.v.s. min konstnärliga enhetstanke gick inte fram--och jag stod inte ut med detta--jag blev aldeles förtvivlad!

Installationen bestod dels av 2 "Shri Yantras"--som var speciellt framtagna just till
utställningen "Friendship VI"--samt filmen "Initieringen"--som hade premiär på Vernissagen.
Tanken var att med hjälp av de två bilderna samt filmen i kombination skapa en upplevelse av ett slagsTempelrum där
den stressade nutidsmänniskan skulle kunna vila ut och hämta ny kraft--genom att titta på en vacker film i samband med vacker musik--och även se dessa mycket välgörande Yantran eller mandalan.

Lite om Yantra och valet av bild till Fiendship VI
Yantra är ett slags mandala--en visuell form som korresponderar till till ett mantra som är den audiella formen--många kännert.ex. till Dalai Lamas sandmandalas....

Bildserien "Shri Yantra" är inspirerad av en tvåtusenårig form från Indien och mycket hyllad i den Tantrisk Tradition--
och det har t.o.m. sagt att det är av de högsta formerna i Universum--och sägs påverka människans
psyke och undermedvetna på ett väldigt gynnsamt sätt--och om man tittar och mediterar på denna form så utlovas alla möjliga positva effekter som t.ex.:
den tar bort Fysiskt och Psykiskt Lidande och skapar Framgång och Lycka i livet.--
Man kan i sanning säga att detta är en mycket Lyckobringande, Kärleksfull, Helande och Underbar form att Titta på, Umgås med och Påverkas av.

Jag ville i sanning skänka en riktig Lyckoamulett till Friendship VI--för jag vet att bara genom att se denna form inträffar positiva saker. Och jag ville göra detta i samband med Ljud och musik---det är så jag har arbetat den senaste 15 åren--när man lyssnar på ljud händer något i hjärnan--man ändrar hjärnfrekvens och har lättare att ta till sig konstnärlig skönhet--samtidigt slänger man ut lidande. Jag har sedan många år experimenterat med oika medvetenhettillstånd--och man kan använda alfa-vågor för att må bra och få en djupare konstnärlig upplevelse.

Jag var också väldigt lycklig för jag hade fått kontakt med en fantastik Tonsättare och Musiker--så det var x-ra roligt att producera filmen till utställningnen.
Grundformen av Shri-Yantra var konstruerad enligt gammal tradition--men sedan har jag lagt till min egen ikonografi--och filtrerat formen genom en modern konstnärs ögon. T.ex har jag konstruerat formen av små hjärtan som jag hade ställt ut på Väsby Konsthall i min separtutställning "Swedish Tantra" ett år tidigare. Jag föreställde mig att dessa små hjärtan skulle ge x-ra Kärlek till betraktaren--och slunga ut den energin till den som tittade på verket. Jag hade även konstruerat massor med små amuletter av shri-yantra som publiken fick ta med sig hem för att man själv skulle kunna titta på formen-och hoppfullt få med sig de gynnsamma effekterna--eller kunna använda som ett litet koncentration-eller meditationsobjekt.
Jag har även lagt ut en text om detta Yantra här på min hemsida--där jag citerar Madhu Khanna--ur boken "Yantra--the Tantric symbol of Cosmic Unity". Där det också stod en del omdet konstnärliga arbetet attt skapa ett Yantra. I arbetet med Yantra-konstruktionen utgick jag från en strikt definierad grunform--men med hjälp av datorteknik har jag producerat en modern tolkning.
Sedan jag började arbeta med denna form inför utställningne på Väsby Konsthall har jag lagt märke till att många människor mått väldigt bra av att titta på Yantra--har gjort massor med experiment!

För ett par veckor sedan deltog jag på en mässa som heter Harmoni-Expo--och dä rvisade ett antal mindre Shri Yantras--intressant nog kom många mediala människor fram och uttalade sig Väldigt Positvt om denna bild.
En kille som arbetar professionellt med healing kom fram och titttade på mina bilder och så sa han "Åh, det är så vacker form så att håret ställer sig upp på hela min kropp!"

En annan kille fick ett litet yantra i sin hand--likadana som de amuletter jag gav bort på Vernissagen--och så började han skaka i hela kroppen--Jag såg det själv---"Oj", sa han, "det här var en stark bild! Detta har hänt mig en gång tidigre i livet...."
Det var lite intressant att se att liten ha en stor effekt!!

Bilden är mycket medvetet skapad för att ge nutidsmänniskan en tillflyktort om
så bara för ett fåtal ögonblick.
Det finns massor att läsa på nätet om "Shri Yantra"--nu när jag gjorde en sökning på "Google.com" --så fanns 70 400 sidor--så jag är inte den enda personen som fashinerats, forskat och experimenterat med denna form--det tycks snarare ha pågått i sådär tvåtusen år.

Bilderna utgjorde en del av en planerad installation--där även filmen "Initieringen" ingick.

Om filmen "Initieringen"
Denna film var filmad på många Heliga platser--bl.a. i Indien, I Egypten och vid stupan i Fellingsbro--
Sveriges enda stupa--en buddhistisk tempelbyggnad--som nog är en av de Vackraste och Kärleksfulla små tempel jag någonsin besökt.
Tempet innehåller en stor Gyllene bönekvarn och varenda varv bönekvarnen snurrar slungas miljoner och åter miljoner välgångsönskningar ut i Etern--i form av s.k. mantran som hjälper till att avvärja olyckor och lidande. Den enorma Godhet jag där upplevt ville jag gärna ge vidare till Konstpubliken.
Den stora bönekvarnen filmades--och utgjorde en stor del av filmens innehåll.
Filmen inleddes med två gong-ljud från denna stupa--som markerade att 350.000.000 böner slungats ut i Världsetern--Jag fann detta väldigt Poetiskt och Vackert--och Behövligt i dessa väldigt aggresiva tidsperioder!

Läs gärna mer om stupan på

http://www.ktg.nu/stupan.htm

Mina Goda Intentioner och Tanken bakom Installationen gick tyvärr inte att fullfölja denna gång--

mina Shri Yantras fick inte hänga bredvis min film trots att det fanns plats på väggen--som istället skulle vara tom.....mina "Shri-Yantra"-bilder skulle absolut enligtkonsthallschefen hänga en trappa ner i en korridor bredvid en bild där en kvinna var omgiven av stora råttor som klättrade överallt på henne--när jag frågade varför mina tempelbilder skulle hänga där--istället för bredvid min film som jag hade tänkt--och vilken planering som fanns så fick jag till svar att kvinnan hade dött i canser--och det betydde tydligen något viktigt för konsthallschefen. Varför han berättade detta förstod jag inte heller--det gjorde inte min känsla lättare att bära--den blev snarare betydligt värre!

För mig kändes det helt förfärligt och oförståerligtatt mina bilder skulle hängas bredvid en bild på en kvinna som hade råttor överallt och som precis hade dött i canser istället för att få hänga tillsammans med min video--som jag hade tänkt och planerat som en enhet--dessutom var väggen uppe hos mig tom--i korridoren en trappa ner kunde jag inte se en enda bild som hade någon slags släktskap eller knytpunkt med mina Yantra-bilder....det kändes väldigt rörigt och gjorde mig lite sjösjuk vid första anblick. Jag hade dock mest svårt för att vara tvungen att hänga mina bilden nära bilden med stora råttor!!!

Jag blev följaktligen så olycklig så jag nästan blev nästan sjuk när jag levererade utrustning till video-installationen och såg hur man hängt mina bilder.

Anmärkningsvärt nog medan jag var där och installerade videoutrustning en trappa upp kom flera av Kvinnorna som jobbade på Konsthallen och berättade att flera av dom hade föreslagit konsthallschefen att min video och bilderna skulle hänga bredvid varandra--som för oss alla var det Vackraste och mest Logiska i sammanhanget--nu skulle istället väggen vara tom bredvid filmen-istället för att två bilder som hade varit väldigt vackra där hade fått hängt på ett sätt dom var tänkta att hänga--i samband med filmen--Jag kände mig bara olycklig och splittrad av att ha mina verk på två våningar. Stämmningen var mycket aggresiv från Konsthallschefen--och jag har aldrig känt mig så aggresivt bemött--när man som överenskommet och i roll av konstnär kommit för att leverera dyrbar sponsoringutrustning samt en film som tagit oändligt många timmars hårt arbete för att göra--till en utställning som man blivit inbjuden till--och tagit till sig att arbeta med på så djupa plan--och som dessutom flaggade under namnet "Friendship".
Jag var på jättegott humör när jag åkte ut till Väsby Konsthall--när jag lämnad Väsby Konsthall ett par timmar senare hade jag svår migrän--Jag kände mig olyckig, arg, kränkt, överkörd, missförstådd och Ledsen...både i min roll som konstnär men även som människa.

Jag hade sån ångest när jag gick ut ur konsthallen--vankade ångestfullt fram och tillbaks nere på parkeringen--jag ville bara ta ner mina bilder och ta med dom hem--det fanns ingen glädje kvar inför utställningen--då kom konsthallschefen--med kollega-ut genom dörren --på väg att hänga nästa utställning--och jag sa då till honom att jag Absolut inte ville att mina bilder skulle hänga bredvid bilden som föreställde en kvinna med råttor runt omkring sig-jag ville hellre ta hem mina bilder-Han sa att Konsthallen nu var stängd och han LOVADE att åtminstone flytta den bilden till Vernissagen.

Vilken inte hade skett när jag kom till konsthallen till Venissagen--dagen efter.

Ni som läser detta Tänk själv hur en sådan sak skulle kännas!!!

Jag förstår inte varför man gör ett sådant löfte--när man inte tänker fullföja det--och när man dessutom ser att en konstnär tar så enormt illa vid sig av en viss hängning--att hon inte ens vill att hennes konst ska vara med på utställningen--trots att hon gjort så stora ansträngningar för att ge Positiv konst till Konsthallen!
(För att nämna lite av jobbet bakom kulisserna:
Jag har tagit fram bilder bara för utställningen på Konsthallen,
producerat en film--d.v.s. suttit i en reigeringsstudio dygnet runt för att få filmen färdig--flera dygn sov jag bara två timmar...
ordnat sponsoring på dyrbar utrustning under en månad--etc..
köpt dyrbara ramar i specialmått.....
d.v.s. offrat så mycket tid eftertanke, energi, oavlönat arbete, engagemang, pengar för att ge en vacker upplevelse till Publiken på Väsby Konsthall....)

Det var konstigt--för när jag när vid 2-snåret åkte ut till Väsby Konsthall--så var det med stor Glädje och Förväntan--jag såg fram emot att installera filmen--jag såg fram emot Vernissaget--Jag såg fram emot Festen nästa dag--Jag såg fram emot att träffa publik och kolleger.....när jag åkte därifrån på kvällen hade jag migrän, hade svår ångest, ville inte ens att mina bilder skulle hänga i Konsthallen...Jag var arg och Ledsen kände mig kränkt både i mitt konstnärsskap--men även som människa...Resten av kvällen var förfärlig--Jag skrek åt någon på telefon...etc etc. Jag ville inte ens åka på Vernissaget nästa dag...Jag åkte dit sent och på dåligt humör--När jag pratade med Publiken i Konsthallen fick jag förklara för alla som jag pratade med hur olycklig jag var över hängningen--och mina intentioner var något helt annat än det som visades--istället för att vara Glad och Stolt över resultatet av allt det arbetet jag lagt ner för att ge en Konstruktiv Kärleksfull Livsbejakande Konstupplevelse till publiken på Väsby Konsthall!

Jag måste dock än en gång nämna nämna att några Kvinnor bland Konsthalen Vänner--var väldigt Gulliga, Förstående och Vänliga när jag var där ute-både när jag kom på fredag eftermiddag och på Vernissagen-Flera kom fram och sa att man hade föreslagit konsthallschefen att min konst skulle hänga tillsammans med min film--som den konstnärliga tanken var från min sida---och som det också hade stått stora lappar om på mina konstverk--en annan annan kvinna kom och sa att hon tyckte tavlan med råttor var hemsk--så skakakde hon på sig med hela kroppen--och det var precis så jag kände också--att bilden gav mig "the creeps"-efterom jag inte hade någon relation till den cansersjuka kvinnan- jag var mycket Tacksam över att dessa Kvinnorsom kändes så Delaktiga och Närvaranade--och delade min Sorg och åsikt om hängningen och den konstnärliga presentationen av mina verk--men ingen vågade överhuvudtaget ifrågasätta konshallschefens åsikte--alla verkade livräddar.
En röd ros till dessa vänliga Själar--som faktiskt mer förstod min Intention och vad jag vill ge till Väsby konsthall och publiken där än den ansvarige!

Dedikation:
Det är till dessa Vänliga, Medkännande, Förstående, Intuitiva, Kvinnliga själar jag härmed didikerar min film "Initieringen"--som bl.a. handlar om Kvinnligt Givande!
Och jag Tackar Er för den Kärleksfullhet jag upplevde från Er den korta tid jag besökte Konsthallen denna gång!

När jag nu tänker tillbaks på det som hände på Lördagen--då jag tog ett val att ta med mig mina tavlor hem...när jag åkte hem från Vernissagen...så tycker jag att det borde finnas någon slags konstnärlig intigritet---d.v.s. om man har planerat ett verk som hör ihop--och blir placerad med konst som man finner totalt frånstötande--ska man då tvingas utstå detta--Varför finns det inte utrymme för en dialog om sådana viktiga saker--och en förståelse och en respekt för konstnärens intentioner...åtminstone ett ärligt försök till en konstruktiv lösning på en sådan situation--det behöver inte ta lång tid..med en vänlig attityd och samarbete kan man komma hur långt som helst....
Jag tror man kan flytta berg....

En gång tidigare i mitt liv har jag protesterat mot hängningen av en utställning--det skedder på Gamla Riksarkivet under Kulturhuvudstadåret-- när arrangörerna ställde en skulptur av en vampyr i naturlig människostorlek utanför ingången till min videoinstallation om Tibetanska tempelkonst---då jag dessutom visste att tibetanska munkar skulle kommaför att besöka min del av utställningen.

Jag Vägrade att ha detta verk utanför min dörr--men jag fick både arrangörernas aggresioner över mig--samt den konstnären som tillverkat vampyr-verket. Det var naturligtvis väldigt otrevligt ! Men....verket flyttades--och jag kunde med Värdighhet ta emot Ambassadören för Tibetanska